Lyssna!
Deprimerande
Idag åkte jag, mamma syrran + kompis till Ludvika, den staden är ganska deprimerande. Iaf om man ska shoppa, jag köpte ingenting, visserligen är det bra att pengarna får vila i plånboken. Men ändå. Det roligaste va att fika, jag drack en Chailatte för första gången i mitt liv, det smakade glögg med socker i. Vilket kanske säger ganska mycket om den shoppingturen.
För att byta ämne helt gillar jag inte folk som är kära i varann, iaf inte på facebook. Varför kan inte folk bara vara nöjda med att vara super-duper-mega-äckel-kära i varann utan att alla ska behöva ta del av det?
Ja, jag är bitter. Och nu ska jag fortsätta mitt ensamma liv med att lyssna på musik och tjura.
Lust for life
Oh I wish I had a boyfriend
I wish I had a loving man in my life
I wish I had a father
And maybe then I woulda turned out right
But now I'm just crazy
and totally mad
Yeah Im just crazy
and fucked in the head
I wish I had a loving man in my life
I wish I had a father
And maybe then I woulda turned out right
But now I'm just crazy
and totally mad
Yeah Im just crazy
and fucked in the head
Alltså
Jag har ganska delade känslor till det här med snön, det är ju jädrans drygt och så. Alltså det är ju inte direkt kul att Doris blir översnöad, kall och får is på rutorna och det är ju verkligen inte kul att få lov att rota fram mössa, vantar, varm jacka, långkallingar och en hel massa andra varma grejer för att gå ut på en promenad. Men det är ju mysigt och jag får julkänslor, längtar efter att få lyssna på julradion, köpa julklappar och baka lussekatter och pepparkakor. Jag har till och med pratat julklappar med min syster idag. Vet det är typ 2 månader kvar till jul, men ändå.
Ändå längtade jag till peace and love idag, det händer så roliga saker då. Vore ju inte helt fel att få spola tillbaks tiden och få ligga på stranden i Grekland heller.
Delade känslor alltså.
Kul.
Det är ju kul att nån är glad iaf.
Kvällsprommis med Dinus
Först var jag lite smårädd för att möta ett vildsvin eller en varg (eftersom att det började skymma, och jag hade ingen mobil med mig) tills kom det en Jeep och körde på åkervägen, där det bara brukar åka traktorer eller folk som "rastar" sina hästar, då började jag tänka på att den som körde nog skulle kidnappa mig eftersom att han vände och kom tillbaks, men han körde förbi och kom inte tillbaks. Tankarna på att möta en varg eller ett vildsvin kom tillbaks. Vi kom till fårhagen och fåren/lammen var ute, började tänka på När lammen tystnar och rädslan blev starkare. Kom ut på stora vägen och det kändes lite bättre. Tills det blev mörkt på riktigt, då tänkte jag att jag nog kommer bli överkörd eftersom att jag inte har någon reflexväst på mig, och Kent-reflexen kanske inte syns?
Jag överlevde som ni märker, men nästa gång jag ska gå en promenad med Dina när det börjar skymma och bli mörkt ska jag ha reflexväst på mig och skita i att gå åkervägen med en massa mörk skog runtom.
Gillar
Dom senaste dagarna och nätterna har varit fina, tacomys med wii-spelande, sovsällskap, roliga telefonsamtal, desperate housewives tittande och bra tankar.
Känn igen sorg för oss Göteborg
Dagen började 04.15 hemma hos Frida med trötta ögon och förväntansfulla kroppar,
på tåget ca 06 nånting blev det frukost med leverpastejsmackor och pucko i tomtemuggar.
Ca 5 timmar senare är vi framme i Göteborg, och försöker hitta vårat hotell
vid Avenyn. Det var lättare sagt än gjort, men med hjälp utav trevliga Göteborgare
och en mobilgps hittade vi rätt tillslut.
Utsikten från hotellfönstret.
Tog spårvagnen till Sjöfartsmuseumet, där det var "pappadag" alltså fanns det inte bara fiskar,
båtar och Håkan grejer att kolla på utan det fanns en massa pappor och ungar att kolla på också.
Efter vistelsen på Sjöfart, kilade vi in en sväng på Bengans och andades in den underbara doften av
skivor, kollade på snygga fodral och ville köpa ungefär allt.
Tog oss vidare till Naturhistoriska, kollade på alla möjliga uppstoppade djur, gullade och skrattade
med och åt dom.
Lite fika, mat och en promenad i regnet hem till hotellet senare så var vi och våra
fötter ganska nöjda med första dagen i Götet. Kollade på Hollywood fruarna, och lyssnade
på när några fotbollfantaster tjoade och hade sig innan vi somnade.
Dagen startade med lite chill på rummet och planerande utav dagen.
Åkte spårvagn till Universeum och tog en liten promenad runt Liseberg innan dom öppnade.
På Universeum kunde man kolla på en massa olika fiskar och hajar! åka hiss genom djungeln, bli lite
rädd för ormar, grodor och spindlar, se småfåglar uppe i träden, testa på att vara astrounat, försöka lura en
lögndetektor, sitta i en polisbil, gosa och pussa på en panda och en hel massa annat.
Efter Universeum tog vi en vända på stan och fikade på Starbucks.
Efter att ha gått tillbaks till hotellet och hämtat vårt bagage hade vara fötter gett upp
rätt rejält så vi ville mest bara sitta ner. Fördrev tiden tills tåget skulle gå genom att sätta oss på ett
överfullt cafe.
På tåget hade vi en 6 timmar lång resa hem framför oss. Fördrev den tiden med att göra en massa
test i en bok vi köpt, rita roliga gubbar, twittra, insagramma, och skratta.
Såg även den första kändisen på hela resan på tåget, nämligen Maria Lundqvist.
Förundrades också över hur många gånger man egentligen kan lyssa på samma låt
och hur högt.
För att avsluta det hela ger jag staden Göteborg 3 Glenn utav 5.
Kristian Gidlund
http://ikroppenmin.blogspot.se/
Kommer ihåg när vi stod där framför scenen där Mando Diao spelade för fullt, bandet tillägnade Sweet Jackie till Kristian. Det var så fint. Tänkte inte så mycket mer på Kristan efter det. Varför skulle jag? jag känner inte honom, känner honom inte nu heller. Men ändå är jag på något oförklarligt vis så himla ledsen över att den där jäkla sjukdomen har honom i ett järngrepp. Kanske för att jag vet vad cancer innebär, kommer aldrig glömma den där dagen på sjukhuset. Hur cancer äter upp en människa sakta men säkert. Några klarar sig såklart ur det och blir starka igen, andra får leva med det, resten klarar sig inte.
Även om det inte ser ljust ut för Kristian enligt hans blogg, så hoppas jag ändå.
Jag vill inte att Kristian ska dö, jag vill att han ska få slå på sina trummor tillsammans med Sugarplum Fairy, skriva nya låtar men framför allt vill jag att Kristian ska få träffa sitt framtida barn.
Kämpa.
En sån där promenad med jycken.
En lördag.
Läst en bok om hanteringen av odöda,
ätit en cupcake med lila glasyr som min syrra gjort,
gjort mat med mycket ost och fjärilsmakaroner,
krattat äpplen och gått ner med skottkärran i åbacken,
åkt till city gross med en jäkla bil som vibbrerat och skakat,
gjort kladdkaka med ett jäkla kladd som rann ut i ugnen,
diskat och gjort rent en ugn.
Och nu till saken, sett sista avsnittet av Pluras kök.
Ett erkännande, fast Måns Herngren är 47 år och väldigt benig är han ju för jäkla snygg! och det är synd att Pluras kök är slut nu, det är ett roligt och underhållande program.
Sjuk. Eller?
Har ont i halsen, men de hörs inte.
Känns som om jag fått en kalsup i näsan, med andra ord inte så vidare mysigt. Men jag är inte snuvig.
Fryser fast jag har min tjockaste filt och tröja, men har ändå ingen feber.
Har jag någon slags osynlighetsförkylning?
Hur vet man?
Vad ska man ta sig till när man inte vet vad man vill göra är min stora fråga?
Plugga, jobba, gå en kurs, flytta, stanna kvar eller bara strunta i allt? Jag vet att man inte kan strunta i allt, man måste kämpa. Även om kämparglöden är borta för länge sen, måste man kämpa iaf.
Jag vill börja ett liv med bara mig, jag vill ha ett eget kök, dricka te i soffan till nån serie utan att känna att jag måste göra något annat, för att göra andra nöjda. Jag vill vara med mig själv. Det vet jag att jag vill.
För att göra det jag vill måste jag plugga, jobba eller flytta. Frågan är bara hur det ska gå till när det inte finns något jäkla jobb, när jag är osäker på om jag verkligen vill plugga, och när jag inte har råd med att flytta.
Kan inte nån bara säga åt mig vad jag ska göra, bestämt. Och se till att jag sen gör det också, tack!
Nu ska jag kolla på dom kallar oss skådisar med Henrik Dorsin, och försöka få dom miljontals tankarna på vad sjutton jag ska göra att försvinna lite.
Tjenare mannen!