Kristian Gidlund

http://ikroppenmin.blogspot.se/
 
Kommer ihåg när vi stod där framför scenen där Mando Diao spelade för fullt, bandet tillägnade Sweet Jackie till Kristian. Det var så fint. Tänkte inte så mycket mer på Kristan efter det. Varför skulle jag? jag känner inte honom, känner honom inte nu heller. Men ändå är jag på något oförklarligt vis så himla ledsen över att den där jäkla sjukdomen har honom i ett järngrepp. Kanske för att jag vet vad cancer innebär, kommer aldrig glömma den där dagen på sjukhuset. Hur cancer äter upp en människa sakta men säkert. Några klarar sig såklart ur det och blir starka igen, andra får leva med det, resten klarar sig inte.
Även om det inte ser ljust ut för Kristian enligt hans blogg, så hoppas jag ändå.
Jag vill inte att Kristian ska dö, jag vill att han ska få slå på sina trummor tillsammans med Sugarplum Fairy, skriva nya låtar men framför allt vill jag att Kristian ska få träffa sitt framtida barn.
Kämpa.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback