ibland tröttnar man.
Ibland önskar jag att jag vågade säga precis det jag tänker. Men jag är ju jäkligt förstående och tålmodig. Det krävs mycket innan jag surnar till. Visst kan jag, jag också. Dom som inte känner mig så bra skulle nog häpna om dom visste hur arg jag kan bli.
Men som sagt, det krävs mycket innan de rinner över. Ibland blir jag så arg att jag vet att det är bäst att bara vara tyst. Då är jag oftast arg och väldigt ledsen. Ibland skriker jag och är inte det minsta pedagogisk. Skriker ur mig det jag vill ha sagt och kanske inte vill ha sagt ibland.
Idag önskar jag verkligen att jag hade blivit arg. Vågade säga de jag tänkte. Men man ska ju vara så duktig jämt. Helst på jobbet. Skulle vilja säga ett och annat där. Men de kan man ju inte. Tröttnar ur så rejält där, de är inte roligt längre. Jag vet att jag måste byta jobb, annars går jag under. Jag vill ha kul på jobbet igen. Skratta, prata, jobba på utav bara sjutton, och ha kollegor man kan prata med som jag hade förut. De va mycket roligare då.
Då jag kunde sova på nätterna, och inte va lika trött o slutkörd som jag är nu.
Bit ihop å stå ut.
Kommentarer
Trackback