Riann

Har inget för mig, så har läst några gamla blogginlägg.. det jag oroade mig mest för, för några år sedan va att inte få något jobb. nu har jag det, men kan ärligt säga att jag verkligen inte är nöjd med det. mest tror jag att det beror på allt strul som varit och att jag blir helt slutkörd efter typ 2 dagar. så fruktansvärt trött blir man. ändå trivs jag på något vis. jag har mina uppgifter och ställen att städa på. det är okej, men ändå jobbigt. en sak till jag gnällde om va kärlek, jag va kär, han va kär men brydde sig inte om mig, klart man tröttnar och gör slut då. ännu lättare blev det ju när jag träffade den där killen på festivalen och verkligen blev tokkär, men han inte i mig såklart. vi träffades mycket men det blev aldrig vi. nu har jag tom och jag älskar verkligen honom. känner mig trygg och älskad. vi har ju till och med en hund tillsammans, något jag velat ha sen jag vet inte när. vi bor tillsammans och har en lägenhet. något jag velat ha sen jag började gymnasiet typ. jag har fått allt de jag mest av allt ville ha. men är ändå inte nöjd.
finns det perfekta jobbet, pojkvännen som kan läsa ens tankar och alltid gör rätt, den perfekta lägenheten, kommer man någon gång hitta det?
när ska man egentligen nöja sig? jag ät tacksam för det jag har, men känner ju ändå att det måste finnas något bättre, det måste bli bättre och hända mer saker.