crap crap crap
DATUM: 2014-04-28
TID: 13:27:10
KATEGORIER:
Livet;
är nervös som fan, har min älskade mamma med mig som stöd. följer efter doktorn med konstigt namn som jag o mamma skrattade åt i bilen. nu är det inte lika roligt längre. vi sätter oss mittemot varann doktorn o jag. han börjar fråga en massa saker, o förklarar för mig vad som syns på röntgenbilderna. sen ber han mig ta av mig byxorna så att han kan titta på knät. just den delen hatar jag, tycker inte om att visa upp mina bara ben medans doktorn ska bedöma hur jag går o hur jag står. sedan är de såklart dags att lägga sig på båren för att klämmas å kännas på. får reda på att jag är lite överrörlig o att de inte är bra att de gör ont. sen får jag klä på mig igen. doktorn säger att knäskadan är allvarlig, menisken har vikt sig dubbel och behöver opereras bort. Korsbandet ska jag ta ställning till själv om jag vill operera. han börjar prata om att alternativet är träning jättemycket träning. han börjar babbla om knäproteser o operationer, ungefär här börjar mina tårar komma, jag är livrädd för att opereras, å jag vill absolut inte ha nån protes. han ursäktar sig för att han gör mig ledsen o säger att det är mycket att ta in. han anar inte hur jäkla mycket det är för mig. så säger "men det är ju inte som att du fått ett cancerbesked iaf" det har han väl rätt i. men det är rätt tungt ändå. jag är 23 år o har problem med knät jag kommer bli tvungen att träna i hela mitt liv o de är inte säkert att det kommer bli bra, jag kanske får ha en jäkla protes när jag är 40. och jag är livrädd för att opereras av nån anledning så för mig är det jobbigt. väldigt jobbigt.
Kommentarer
Trackback