Riann

Skulle hämta syrran från skolan och köra henne till frisören. Hade gjort mig iordning, letat reda på gpsen så att vi skulle hitta, letat reda på nått att äta i frysen och rastat Dina. Går ut till Doris (min bil) och ska starta henne, men de går inte. Inser ganska snabbt att de där jäkla batteriet har laddat ur igen, på en jäkla dag! (ursäkta svärorden) ringer till syrran och anar vad som kommer komma en massa "men åååh" "faaan" "åååh" kliver ur bilen och går in igen. Dina blir iaf glad, tar med henne på en promenad och möter upp syrran.

Varför är det så att vissa saker händer vissa människor? jag tycker att jag har rätt till en bil som funkar som den ska, jag har tagit de där jävla körkortet som jag var så himla rädd för att ta, jag hatade att köra bil. Nu tycker jag om det, väldigt mycket till och med, och så startar inte bilen! Som min vän Frida skrev för ett tag sen på sin blogg ett citat från bridget jones dagbok, att alla människor får leva med en beskärd del skit (eller nått sånt) jag tycker de har hänt tillräckligt mycket skit i mitt liv för att jag ska kunna få ha lite flyt. Men nej.
Jag har inte flyt med nånting. Så nu tänker jag sura en stund, och sen kanske färga håret, men vettefan om jag vågar de nu. Oflytet kanske fortsätter, skulle inte förvåna mig om det blir morotsorange ist för koppar.