Riann

Dina som aldrig har sett snö i sitt lilla hundliv, är helt exalterad över allt vitt som just nu ligger på backen, jag som har sett snö till och från i ca 19 år är väl inte fullt lika upprymd. inte när man måste klä på sig arton lager kläder, rota i en garderob som är lika liten som en skokartong efter lämpliga vinterskor, och samtidigt hålla koll på en överlycklig hund som har fått syn på hundmatssäcken som hon försöker bita sönder. Det är heller inte så kul när man har gått några meter, och upptäcker att jag tog nog i lite när jag tog på mig en långärmad tröja, en stickad kofta och richards fodrade vinterjacka. när man har pulsat i uppförsbacke uppför en åker med en galen hund i släptåg, och man äntligen kommer ut på vägen och möts av en karavan med stylade gamla volvo 240:is med unga grabbar som nyss fått körkort som sladdar härsan och tvärsan över vägen, då börjar till och med jag tappa tålamodet. när man senare snart är hemma och ser sopbilen komma åkande, och ska svänga in på just den vägen man går på. och om det är en väldigt liten väg så måste man akta sig lite extra mycket så att den stora sopbilen kan få lite svängutrymme. man går åt sidan så mycket man bara kan och märker inte diket för all snö som lurar en och kliver ner i ett stort hål som överraskar ens knä så att det vrids ett varv och tillbaks igen, och sopkillen flinar åt en med ett brett snusleende då har man lust att bara lägga sig ner i diket och dö en stund.
men jag är iaf hemma nu och ska ta tag i lite saker här inne, som att torka golven och utfodra voffen. efter de ska jag göra mig en kopp varm oboy och njuta av vintern innefrån, då vintern är som bäst!