Riann

Jag blir så avundsjuk på folk som flyttar hemifrån, på människor som det alltid går bra för på ett eller annat vis, som kan ta livet med en klackspark. unga i min egen ålder som har jobb, egen bil och kanske till och med egen lägenhet. jag har lust att bara hoppa upp och ner och skrika "jag vill också" jag vill verkligen. jag har inget av det där, inte ens ett jobb.
nästa vecka är det jag som får fingrarna ur arslet och tar mig till arbetsförmedlingen! jag är vuxen nu, jag måste börja planera mitt liv och allt det där. och det känns verkligen apa! jag har ju inte ens fattat att jag inte ska tillbaks till skolan när sommaren börjar ta slut. jag måste ut i den stora vida världen och jobba. det blir inga fler studiebidrag, och vad ska jag då leva på? en femhundring i månaden som jag får av min pappa räcker inte länge, iaf inte till de jag vill. jag är rädd och jag vill inte, samtidigt som jag vet att jag måste ta tag i saker och ting för att det ska funka för mig. men först ska jag njuta utav mitt sista sommarlov, göra massa dumma och bra saker, för att sen i höst någon gång ta tag i mitt liv och bli vuxen och tråkig. så får det bli!