våra vänners liv och ett jobb
Jag har aldrig sett på en tv-serie som jag kan känna igen mig i, aldrig någonsin har jag kunnat tänka att "jaa, men precis sådär känns de ju och precis samma saker händer alltid mig" kan någon tillexempel känna igen sig i desperate housewifes och gossip girl? isåfall är den personen hjärtligt välkommen hem till mig för att berätta om sitt liv över en fika.
Igår såg jag på Våra vänners liv, om en tv-serie nu kan vara "fin" så är nog den serien det finaste jag har sett. nästan så fin att man kan tänka sig att gråta en skvätt av lycka för att det faktiskt finns en serie som en helt vanlig svensson kan känna igen sig i. Våra vänners liv är som ett liv, ett riktigt liv. Det går bra för dem, det går dåligt för dem, oväntade saker händer, väntade saker händer, ingenting händer och allt händer. Det är en bergochdalbana precis som i alla människors liv.
Till och med jag har insett, att just nu gå det bra för mig. Just nu har jag faktiskt ingenting att klaga på. Men det kommer att gå över "bra-perioden" kommer försvinna om ett tag, jag vet inte hur länge den kommer hålla i sig, men jag vill att de ska hålla i sig ett bra tag nu. För det kan jag faktiskt vara värd.
Precis som i Våra vänners liv, man kan unna karaktärerna att det går oväntat bra för dem, för man vet att det kommer hända saker som tar med sig dem ner på jorden igen. Det blir inte sötsliskigt och pluttinuttigt med par som beter sig som att just dom är de lyckaligaste paret på jorden hela tiden, och allt man vill är nån bara ska skjuta dem för att få slut på allt det lyckliga.
Livet är fan inte lyckligt, inte jämt.
Men nu är ju faktiskt inte det här någon slags recensionsblogg så jag slutar hylla Våra vänners liv nu, och berättar att jag ska börja jobba lite smått imorgon. Jag är faktiskt inte så nervös, inte än iaf. Jag tror faktiskt att det här kommer gå bra. Jag vill att det ska gå bra. Det kommer säkert bli jättekul och det är en väldigt bra start.
Föresten har jag slutat att hoppas på saker, numera vill jag saker. Järnspikar vad mogen och förståndig jag blivit över en natt.
Igår såg jag på Våra vänners liv, om en tv-serie nu kan vara "fin" så är nog den serien det finaste jag har sett. nästan så fin att man kan tänka sig att gråta en skvätt av lycka för att det faktiskt finns en serie som en helt vanlig svensson kan känna igen sig i. Våra vänners liv är som ett liv, ett riktigt liv. Det går bra för dem, det går dåligt för dem, oväntade saker händer, väntade saker händer, ingenting händer och allt händer. Det är en bergochdalbana precis som i alla människors liv.
Till och med jag har insett, att just nu gå det bra för mig. Just nu har jag faktiskt ingenting att klaga på. Men det kommer att gå över "bra-perioden" kommer försvinna om ett tag, jag vet inte hur länge den kommer hålla i sig, men jag vill att de ska hålla i sig ett bra tag nu. För det kan jag faktiskt vara värd.
Precis som i Våra vänners liv, man kan unna karaktärerna att det går oväntat bra för dem, för man vet att det kommer hända saker som tar med sig dem ner på jorden igen. Det blir inte sötsliskigt och pluttinuttigt med par som beter sig som att just dom är de lyckaligaste paret på jorden hela tiden, och allt man vill är nån bara ska skjuta dem för att få slut på allt det lyckliga.
Livet är fan inte lyckligt, inte jämt.
Men nu är ju faktiskt inte det här någon slags recensionsblogg så jag slutar hylla Våra vänners liv nu, och berättar att jag ska börja jobba lite smått imorgon. Jag är faktiskt inte så nervös, inte än iaf. Jag tror faktiskt att det här kommer gå bra. Jag vill att det ska gå bra. Det kommer säkert bli jättekul och det är en väldigt bra start.
Föresten har jag slutat att hoppas på saker, numera vill jag saker. Järnspikar vad mogen och förståndig jag blivit över en natt.
Kommentarer
frippe säger:
GOOOO RIANN!!!
Trackback