Riann

någon har mixtrat med datastolen, jag misstänker att det är min klåfingriga unge till lillasyster. den här händelsen fick mig att tänka på haga och deras datastolar - som fick mig att tänka på skolan - lärare - klassrum - mitt skåp - matsalen. jag saknar de. ja, jag saknar till och med matsalen.
mest av allt saknar jag starten på alltihop. när man tänkte att klassen var ett enda stort fiasko, att man skulle bli mobbad, ensam och alla skulle överge mig. det blev inte så, jag fick en massa nya kompisar.
ibland saknar jag "vi fem" vi hade roligt. och det var alltid vi. kommer ihåg när vi hade poppat popcorn och hade popcornkrig och det låg popcorn över hela perry (pentryt) lenis kom på oss, och vi fick oss en liten utskällning, eller när vi gjorde kladdkaka med chokladbollssmet banan och marabouchoklad och kollade på step up, eller när vi åt tacos spelade galenpanna och hade så kul som bara vi kunde ha.
ett gäng tjejer med olika starka viljor och mål, det var därför det hela blev som det blev. uppdelning. jag ångrar det inte, men nu efteråt kan jag tycka att det var synd att det blev som det blev, för jag saknar dom restrerande två ibland. tror alla kan hålla med mig om att det inte är som förut mellan oss? kommer nog aldrig bli heller, det är försent.
jag är väldigt glad över att mina andra två bästa vänner, orkade med mig. för nu i efterhand kan jag erkänna att jag är rätt knepig vissa dagar (eller hur friduz, du känner mig ändå bäst?)
vi träffas inte lika ofta länge, vilket inte är så himla konstigt kanske. nu har vi alla tre jobb, plus annat som kommer emellan. pojkvänner, hundar, förkylningar, träningar, trötthet.
men jag har en känsla av att det alltid på något sätt kommer vara vi tre, vi hänger ihop. vi hör ihop.
det jag försöker komma till är att jag saknar er, och ni är bäst!
vi har trots allt gått igenom en hel del tillsammans. festivaler, företag, skoldagar, middagar, utflykter och en hel del annat.