Riann

Jag vet inte vad det är med söndagar, dom är liksom grå och svåra att sätta fingret på (va inte meningen att det där skulle rimma) allt känns liksom trist. Genomtrist rakt igenom hela dagen från det att man kliver ur sängen och lägger sig i den igen. Vad man än gör så har det ingen mening. Söndagar räknas inte.
Slappt och slött bara. Tiden står stilla.

Jag och min syster ska iaf bege oss till stadens köpcentrum, där tiden inte står stilla.
Dom måste ju stänga nån gång liksom.