Riann

När jag satte mig på bussen idag och såg som så många andra gånger hus och träd som svichade förbi så slog det mig att: snart behöver jag inte gå upp 06:15 och gå ut till bussen 07:15 vänta på bussen åka till stan byta buss där och gå den korta vägen till Hagagymnasiet. Lite sorgligt faktiskt, när sen Friduz började knäppa kort på alla och planering inför studenten skedde på mentorstiden så slog det mig ännu mera, rakt pang bong bara rätt i ansiktet! Jag kommer sakna min klass och lärarna, jag kommer nog till och med sakna att gå till matsalen. Någon slags skräckslagen förtjusning skulle man nog kunna säga att jag känner inför studenten. Vad kommer hända sen? Jag och flickorna ska iaf göra det bästa av tiden vi har kvar har ja bestämt, inga sura miner nu. Eller jo en sur min över inköpsprovet är okej, men efter de ska vi leva livet i skolan! suga ur den sista skolandan ur betongväggarna ordentligt. Nu ska ja lyssna på mando  och diska.
Tjo!